Två kvällar nu när vi ska sova så har jag gråtit, som om en massa skuld kännslor bara öser över mig. Tänk om hon inte kommer älska mig, tänk om hon inte kommer förstå att jag är hennes mamma, det känns som om att jag inte räcker till, som om jag gör en massa fel och misstag hela tiden. Denna galna kännsla av att inte vara tillräcklig, en kännsla som uppkommit nu. Åh det gör bara så fruktansvärt ont att känna så.
Läste för ett tag sedan i blondinbellas blogg att hon bestämt sig för att aldrig känna sig otillräcklig till hennes son. Min tanke är nu, hur faaan gör hon då?
Kännslorna för min dotter blir allt stakrare, magiskare och med det kommer dessa kännslor av att göra fel, missa tid med henne, skulld kännslor. Åh det är galet. Rädslor. Mammor hur gör ni? lär man bara lära sig att leva med dessa kännslor?
Idag är det slapp söndag och när vi räknade ut BF på Alicia så räknade man med att hon blev till den 18-20 oktober, så kaske var det precis ett årsedan idag denna magiska prosses började i mig, detta underbara liv som började av en cocktal av en massa celler. Såjädrans läckert!
Igår kom jag iväg på spinningen, första spinning passet sedan ALicia kom, 55minuter svett och tårar, men satan vad roligt det var. Dagen fortsatte hemma med familjen och sedan middag hos Alicias farmor med hennes papaps släkt. Så mysigt.
Idag är det söndag och jag tar en vilodag ifrån träningen.
