Att skriva inlägg eller hamna i diskutioner om barn och barnuppfostran är som att kasta sig ut för ett stup. Det är som med träning och kost, alla är experter på allt speciellt dem som inte har egna barn eller dem som aldrig har tränat. Ja vi är alla experter och ja så kan det väl få vara, men vi måste endå respektera att alla experter har olika sanningar och teser och att vi alla gör det vi gör i väl mening och att vi i alla fall gör vårat bästa.
Att då kombinera ämnet barn, uppfostran och mat är kanske inte den bästa ideen men jag vet att många är nyfikna på hur JAG tänker kring Alicias relation till socker och skräpmat.
![image1]()
När jag tog uppämnet på ett forum en gång fick jag snabbt kommentaren att ” Snacka om dubbelmoral så mycket socker som du själv äter och så låter du ditt barn inte få äta det, löjligt och vidrigt”
Ja det var den kvinnans tolkning. Min tolkning är väl lite mer att “Var sak har sin tid” men ja vi återkommer till detta. Vi börjar ifrån början.
Jag har inte skrivit så mycket om detta men som ni förstår så handlar det om att Alicia ännu inte har fått äta socker (föruom chokladbiten hon hittade på golvet) när Alicia blev sex månader och det var dags att introdusera mat och smakprover upptäckte jag att det var otroligt vanligt att man introducerade glass. Hela kroppen bara skrek i mig, hur kan man ge sin sex månaders bebis glass. -Det är gott?! var svaren jag fick.
Absolut, jag kan tänka mig att den sex månades bebisens hjärna exploderade av en fantastisk socker kick samtidit som bebisens smaklökar ganska tidigt bestämde sig för att detta var något som den ville ha mer utav, gröten blev lixom inte lika intressangt nå mer. Och sedan kliar föräldrarna sig i huvudet och undrar varför deras barn inte äter gröt.
![image3]()
Man kan se det så här, när vi introduceras för nya smaker tar det oss ca 7-10 gånger innan vi “lär” oss gilla eller tycka om något. Då förstår kroppen att den främmande smaken inte är farlig (man blir inte sjuk av att äta detta så du kan äta det) äter vi socker i kombination med fett, händer en massa härliga spännande saker i vår hjärna (läs gärna boken hjärnkoll på vikten för att få bättre förklaring av denna process) vilket gör att vi får en “Kick” på en gång och vi “gillar det” på en gång.
Därför tänkte jag att en bebis som aldrig har ätit annat än bröstmjölk eller ersättning inte vet vad den tycker om och inte tycker om, för den kommer alla smaker att vara nya och främmande och “äckligt” finns inte utan där är det vi vuxna och våra värderingar som väger in.
Att då köpa tex en smaksatt färdig gröt som tex “semper med päronsmak eller naturell” som innehåller maltodextrin som är en sockerart VÄRRE än rent socker är alltså att “sätta ribban” för bebisens smaklökar. eller att intoducera till exempel glass.
Det finns ingen näring i glass och en bebis/litet barn vet inte vad den tycker om och inte tycker om, OM man inte fått smaka det. Det man inte vet, lider man helt enkelt inte utav.
![barnfetma_0]()
Jag tror man sätter käppar i hjulen för sig själv om man börjar ntoducera sötsaker tidigt i sitt barns liv, hjärnan vänjer sig och man vill ha mer, och när man vänjer sig vid för sött, kommer banan och annat som ÄR sött inte vara sött nog.
För att göra det enkelt, istället för att försöka föklara varför man INTE ska ge sitt barn sötsaker så ställ dig istället frågan VARFÖR ger jag mitt barn sötsaker?
jag tror på följande svar (hos dem som ger barn sött)
-Det är gott (Det är dock DU som tycker det är gott, ditt barn (om det aldrig saknat sött) vet inte hur det smakar och kommer gilla en frukt lika mycket
-Enkelt (bullar, kakor, godis, skräpmat är lätt tillgänligt, billigt och enkelt dessutom ditt barn älskar det, håller sig tyst och lugn (en stund)
eller om Du ger ditt barn sött, Varför? Förklara för mig =)
…Många säger “Ha du kommer aldrig kunna hålla henne ifrån sötsaker, andra barn, osv osv” ja det är nog garanterat sant, men det är som i tonårsfrågan med Alkohol. En tonåring kommer garanterat komma i kontakt med droger och alkohol men för det kommer JAG inte köpa ut det eller serveta det.
Var sak har sin tid, självklart ska min dotter få njuta av en nybakt bulle och ett glas mjölk MEN jag anser att en ettåring inte är mogen för det, precis lika så som att en 15åring inte “Njuter” av ett glas rött vin på samma vis som en 30åring gör.
![image2]()
Min ettåring njuter lika mycket av en maka till fikat eller att få sitta och plocka i sig fruktsallad. Mat som ger näring och som hon behöver.
Precis som 15åringen förmodligen “njuter” mer av en god smootie än av ett glas rött vin.
Detsamma gäller barn och söta drycker, ett barn behöver vatten eller mjölk. Att ge ett litet barn en flaska med saft eller en söt festis är katastof i min mening.
Det jag vill få sagt är, var ålder har sin tid. Körkort, alkohol, sex, tobak, socker, skräpmat osv osv….
Jag vill inte klanka ner på dig som ger ditt barn sött, men jag vill endå att du ska börja tänka efter. Fundera på varför?
Kanske är det lika mysigt att gå på affären med en 3-4åring på fredagen som får plcoka vilka frukter den vill, sedan gå hem och skära en stor mummsig fruktsallad tillsammans och sitta och plocka och äta med. Och sedan slippa livet när ni handlar på onsdagen då ni går förbi godishyllan på butiken och barnet lägger sig ner och skriker för hen inte får godis.
Gör fruktsalladen till “helg mys” och om barnet vill ha frukt i veckan så absolut, men kanske ska själva handladet av massor av fruk som banet få välja, skära och hacka tillsammans i en stor skål och sitta framför tvn vara en helg grej. För oftast är det “grejen” som ett barn njuter av. och i veckan kanske man bara har frukt hemma och äter.
Lite så tänker jag!
Tipps på två bra böcker som värkligen ÄR läsvärlda som enkelt förklarar hur hjärna och kropp hänger ihop.
-Hjärnkoll på vikten (Bör läsas av alla)
-Det sötaste vi har
